biebzlovenovell

Jag kunde bara inte sluta gråta, tårarna bara for ur ögonen, de svämmade över, mamma och pappa visste säkert inte att jag var där, eller så tänkte de bara inte på att jag kunde höra allt, de kanske var för upprörda...

Jag hörde fotsteg och höll genast för munnen för att försöka sluta gråta så att vem som helst som kom inte skulle se eller höra mig, men det gick inte så bra, jag lyckades iallafall ändå hålla mig tills personen var utom synhåll igen, jag brast ut i gråt igen, jag hade inte brytt mig om vem det var som gick förbi, jag hade inte ens brytt mig om att titta på personen, men nu så satt jag där igen och bara grät och snyftade, och helt plötsligt hör jag en orolig röst, "Vad har hänt?" frågade någon, jag tittade upp och såg ett par hasselbruna oroliga ögon som tittade på mina, "Inget" svarade jag hest, jag förstod att han inte trodde på mig,
"Jag heter Justin" sa han. Jag tog en närmare titt på honom och såg direkt vem det var, att jag inte hade känt igen honom innan. Jag log, harklade mig och svarade,
 "Jag heter Sandra." Han log ett leende jag sett många gånger, det var ett vänligt och varmt leende. Han tittade in i mina ögon och bet sig sen i läppen, jag kunde inte rå för det, det bara slank ur mig,
"Varför gjorde du så?", frågade jag genant, men ändå nyfiket, han log och svarade
 "Jag gör så när jag tycker någon är söt.", jag kände hur blodet rusade upp i hela ansiktet och att jag rodnade så mycket att jag måste ha sett ut som en tomat i ansiktet.. Jag tittade ner i marken och hörde hans skratt, jag tittade upp lite på honom och han tittade på mig och sa,
"Du behöver inte rodna bara för att jag tycker du är söt... Att du är söt, det måste du ju få höra hela tiden...", jag log och sa sen,
"Jag får inte höra det av killar så ofta.",
"Inte?" undrade han och såg förbryllad ut.
"Näe.." svarade jag och log ett snett leende.
"Det var lustiga killar..." sa han och log. Jag kunde inte låta bli att le jag också vilket ledde till att han log ännu större, sen efter en stund sa jag,
"Selena, din flickvän... Jag är ett stort fan av henne.", sa jag för att få bort den bort pinsamma tystnaden, han tittade på mig och log sen ett snett leende och sa
"Okej, men jag då??" Jag fnissade och sa,
"Jag är ett stort fan!!" Han skrattade och jag kunde inte låta bli att skratta jag med,
"Här.." sa jag och gav honom en lapp med mitt nummer på, han log och frågade
"Kan vi va kompisar?" jag kunde inte låta bli att le och sa sen,
"På ett villkor, du får inte såra mig.."

han såg allvarligt på mig och frågade,
"Varför skulle jag såra dig??"
"Du är en superstjärna Justin, det kommer någon annan, som är bättre, vi slutar umgås, mina känslor är sårade." sa jag.
"Hörru... Jag lovar och svär på mitt liv att jag inte ska såra dig eller dina känslor." Jag tvekade först men sa sen, "Okej, vi kan vara vänner, men du måste seriöst följa mig på twitter, jag har försökt i 3 år.." han log och sa
"Jag lovar att följa dig så fort jag kommer hem.. Tweeta mig 'Justin is hysterical' så följer jag dig" ett leende spred sig på mina läppar.
 "Ses Biebz." Han skrattade och sa
"Ses what ever nickname I will make out of your last name later." Jag kunde inte låta bli att börja gapskratta.. Sen sa jag,
"Vet du?", han skakade på huvudet,
"Du är en riktig vän för annars hade du inte kunnat få mig le och skratta nu, när jag nyss var ledsen." han log och svarade,
"Du är en riktig vän för mig med..." Vi log tittade in i varandras ögon och kramade om varandra, han sa
"Var försiktig om dig, okej? Du är min nyaste skatt, jag vill inte bli av med den."
"Jag ska." Svarade jag och började gå hemåt, Justin började promenera åt andra hållet och försvann sen helt.
___________________________________________________________________________________________
___________________________________________________________________________________________
___________________________________________________________________________________________
Okej, första delen på min novell, trodde den skulle vara längre... :P Men stay tuned och kommentera för mer!