Forever, never ever ends Del 3
"Det har varit skitkul idag, men jag måste gå nu om jag ska hinna träffa Justin i tid." sa jag när klockan började närma sig 13:30.
"Ses sen."
Nu såg jag hans gyllenbruna hår, han har fantastiskt hår.
Leendet, ögonen, håret, allt. Han är fantastisk hela han.
"Hej!" Ropade han med ett stort leende, och jag kunde inte låta bli att le.
"Hej" svarade jag lyckligt, men bestämmde mig samtidigt för att Justin inte skulle få reda på att det var min födelsedag idag.
"Varför denna lycka? Är det för att jag är här?" skojade han.
"Jaa, faktiskt.." Han log och jag skrattade allt var perfekt ju.
"Du är den bästaste som finns..." sa han, och log ett gulligt leende.
"Din flickvän, då?" frågade jag, han log och svarade min fråga,
"Ni två är de enda jag behöver för att kunna ta mig igenom dagen." den här gången log jag och tänkte att han ÄR den bästaste, tillsammans med Rebecca och Joey så finns inga ärligare eller snällare människor. Justin och jag satte oss på två stenar och började prata, lärde känna varandra och så. Sen var jag tvungen att kolla vad klockan var och jag såg att det hade gått tre timmar.
"Oj, vad klockan är mycket." sa jag och Justin log och frågade
"Har du bråttom nånstans eller kan du stanna och prata lite till?" leendet sprider sig på mina läppar och jag suckar.
"Jag kan nog stanna lite till.."
Vi pratade i, vad som kändes som en evighet och det känndes som att vi skrattade åt allt. Men sen så ringer mobilen och stunden är helt förstörd.
"Hallå?"
"Hej, var är du? Klockan är ju redan 19.00"
"Oj, aa men jag ska bara umgås lite till med Justin så ringer jag dig innan jag går, okej?"
"Okej, hejdå..."
"Hejdå!", Justin tittade in i mina ögon med ett leende och frågade
"Vem var det?"
"Det var Ronya, hon är orolig, eftersom jag ska sova hos henne."
"Du kan ju sova hos mig om du vill!"
"Är du säker?",
"Ja då, absolut, vi har typ tre gästrum så det är lungt.",
"Ja, rum tror jag inte du har problem med i ditt super hus, men jag menade mer, tror du det är okej med Selena." han log och svarade,
"Det är klart, hon vill väldigt gärna träffa dig, och se om du är nåt hot." jag skrattade lite,
"Ett hot är jag knappast.."
"Var inte så säker på det du.." sa Justin och då suckade jag och skakade på huvudet.. Han är väldigt jordnära, för att vara Justin Bieber, världens kändaste tonåring.
Han log och frågade mig vad jag tänkte på. Jag skakade på huvudet och sa
"Det får du inte veta.", han gjorde en hundvalps min mot mig, och jag måste säga att det var svårt att stå emot, men jag klarade det,
"Neeeej" sa jag med en gnällig barn röst. Han skrattade, hans ljuvliga skratt, och sa
"Då kittlar jag dig tills du berättar!", jag tittade på honom flinade och han förstod att jag inte skulle berätta för honom, först så satt han bara där, men sen flög han upp från stenen, jag flög upp från min och började springa, han jagade mig och eftersom han var mycket snabbare än jag, så fick han fatt på mig, la hans armar runt min mage och lyfte upp mig, jag skrattade så mycket att jag trodde att jag skulle dö av skratt, han skrattade med, och skrek berätta, nej svarade jag och det upprepades ett par gånger, tills han satte ner mig och sen stod vi nära varandra och bara tittade in i varandras ögon, han log och det pirrade jättemycket i min mage, skit, det var nog den där känslan folk brukar kalla fjärilar i magen, det är väl sånna man får i magen när man är kär eller?
Jag tittade skamset ner i marken,
"Hallå, jag kan inte se ditt ansikte när det är vänt mot marken." sa justin och suckade.. Jag tittade försiktigt upp på honom igen ,men kände hur hela min kropp blev lätt ihålig och fjärilarna spred sig ännu mer, de var överallt nu, och tittade snabbt ner igen.
"Varför kan du inte titta på mig, vad är fel? Har jag gjort nåt?" Frågade han med, jaa, en plågad ton, jag skakade på huvudet men behöll blicken ner i marken.
"Kan du kolla mig i ögonen, och säga att jag inte har gjort nåt, så jag kan vara säker?"
Jag tog ett djupt andetag och tittade honom sedan rakt i ögonen och pressade fram,
"Du har inte gjort något fel Justin.", och ett falskt leende. Han log mot mig, och tittade på mig med en blick som sa, är det okej att krama dig?, jag nickade svagt, och han omfamnade mig. Jag kände hans varma famn och hur han lät mig vara där. Jag ville ju att den famnen skulle vara min. Jag började känna känslan av att jag ville gråta och helt plötsligt kunde jag inte längre hålla tårarna inne.
