Forever, never ever ends Del 4
Justin's perspektiv
Jag kände hur hon började skaka, först trodde jag att hon frös, så jag började dra min hand upp och ner för hennes arm för att värma henne, men sen insåg jag att jag hade haft helt fel för hon snyftade,
"Gråter du?" Frågade jag henne försiktigt. Jag kände att hon nickade svagt, efter ett tag slutade hon gråta, "kom", sa jag och vi gick hem till mig.
Sandra's perspektiv
"Äntligen Hemma älskling", hörde jag Selena's röst säga,
"Oj, du har med dig henne!" Sa hon sedan. Hon log stort mot mig, jag log tillbaka och sa sen
"Justin sa att det var okej att jag sov här inatt" hon log och svarade,
"Han har ALLTID rätt."
"Så det är okej då?" frågade jag ändå, hon skrattade lite och svarade
"Absolut!"
Jag log och kände mig mer säker. Vi åt lite mat och sen snackade jag och Justin och vi skrattade och det var jättetrevligt.
"Kan jag få prata med dig Justin?" frågade Sel.
"Självklart." svarade han såklart.
Justin's perspektiv
"Justin jag måste sticka till studion för jag skulle jobba med nåt, men sen sover jag hos Taylor efter det." sa Sel till mig
"Varför det? Varför kan du inte sova hemma hos oss?" hon tittade på mig med ett uppmuntrande leende och sa "Du kan få vara lite ensam med Sandra." jag suckade
"Sel." hon log
"Nej det är lungt, okej." jag förstod att jag inte skulle lyckas övertala henne att stanna
"Visst, ses imorrn?"
"Japp."
Jag gick in till Sandra igen och sa
"Eh, Selena skulle åka och göra en sak och sen ska hon sova hos Taylor.", hon suckade och såg sårat på mig och sa
"Det är för att jag är här eller hur?" den här gången suckade jag och sa
"Nej, det är inte för att du är här." hon såg bara mer sårad ut, och sa
"Joo, du vågar bara inte erkänna det." sa hon.
"Om det skulle vara det, skulle jag erkänna det, men det är inte så." jag blev sårad jag med av hennes ord. Hon trodde att Selena inte tyckte om henne. Hon tittade på mig med ett besvärat ansiktsuttryck.
"Okej, jag tror dig." sa hon tillslut. Jag såg lättat på henne och sa
"Vi pratar lite istället."
Vi pratade i flera timmar, tills jag sa,
"Jag måste ringa Selena bara." hon log ett supervackert leende, som smälte min själ.
"Visst, hälsa från mig?" jag log tillbaka medan jag svarade ja och drunknade i hennes vackra bruna ögon.
"Sel, jag har något att säga. Jag tror inte vårat förhållande fungerar. Vi har ju inte haft det så bra de senatse veckorna och jag, jag.." hon svarade
"Är kär i Sandra? Eller hur. Jag håller med dig, det har inte varit jättebra de senaste veckorna, men vi kan ju ändå vara best friends, eller hur." jag pustade lättat ut,
"Jaa, absolut!"
"Vad bra!"
"Hejdå, love ya!" hon fnissade och svarade
"Hejdå, Love ya!" Med en lustig röst. Jag skrattade och gick till Sandra, hon satt på sängen och grät lite, men så hörde hon att jag kom, vände upp ansiktet mot mig och torkade snabbt bort tårarna.
"Hey, Hur är det? Varför gråter du?" hon snyftade till och jag gick till henne och gav henne en kram, hon försvann in i min famn, hon var svag, gråten gjorde så hon inte orkade krama mig tillbaka, hon bara fanns där, i min famn. Där jag ville att hon skulle vara, där var hon.
______________________________________________________________________________________________
______________________________________________________________________________________________
______________________________________________________________________________________________
Okej, jag vet att det blev en kort en men jag lägger upp en till i efter middag! Kändes rätt att den skulle sluta där! Stay tuned och kommentera för mera!
